Urininkontinens förekommer i nästan varje livsfas, men dess prevalens ökar kraftigt med åldern. Det finns redan hos mer än hälften av kvinnor och ungefär en fjärdedel av män över 70 år. Urininkontinens förknippas med förlägenhet, varför det också ofta förbises kliniskt. Skam kan göra människor isolerade och därmed minska deras livskvalitet. Det är känt att inkontinens också ökar risken för långvarig institutionell vård samt risk för fall.
Urininkontinens är annorlunda och diagnostisering är viktig för behandlingen. Övervikt, förlossning och svaghet i urinrörets stödstrukturer predisponerar för urinutsläpp under ansträngning. Ett plötsligt behov av att urinera kan leda till urinläckage när man inte hinner till toaletten i tid. Det plötsliga behovet av att urinera orsakas ofta av oavsiktlig sammandragning av urinblåsan och åtföljs också av tvång att urinera utan att läcka, till exempel ett ökat behov av att urinera och behovet av att urinera på natten. Sammandragningen kan bero på sjukdom eller någon annan faktor. Vanliga urininkontinensstörningar inkluderar cerebrovaskulära störningar, prostatahyperplasi och diabetes. Andra orsaker inkluderar återkommande urinvägsinfektioner eller dess följdsymptom, östrogenbrist, vätskedrivande medel eller tumörer. De flesta faktorer som orsakar urinering förblir emellertid okända trots att de har klarlagts. Urinläckage kan också förekomma om blåsan fylls för mycket. Blåsan kan överfyllas om det automatiska styrsystemet, vilket skapar behovet av att urinera, misslyckas. Automatisk kontroll av urinblåsan kan försämras av till exempel mediciner, sjukdomar eller mekaniska hinder såsom deponering.
Livsstilsförändringar är till hjälp i problemet med urininkontinens. Viktminskning lindrar problemet och förbättrar livskvaliteten. Att begränsa intaget av vätskor minskar mängden urin och samtidigt minskar nackdelarna med inkontinens. Förutom att begränsa vätskor bör man även ta hand om tarmfunktionen, eftersom förstoppning är känt att förvärra problemen. Tobak är känt för att vara förknippat med urininkontinens, så avvänjning av rökning är också en bra behandling. Förutom livsstilsförändringar har träning av bäckenbottenmusklerna gett utmärkta resultat, särskilt på stressinkontinens. Muskelträning bör initialt styras och vara regelbundet, samt utövas i 2-6 månader. I framtiden bör tillståndet på bäckenbottenmusklerna upprätthållas genom att träna 2-3 gånger i veckan. Du kan få utbildning från en sjukgymnast genom din kommuns vårdcentral.
Det finns många typer av mediciner tillgängliga beroende på typen av urininkontinens. Ofrivillig sammandragning av urinblåsan hos postmenopausala kvinnor kan behandlas med östrogenbehandling. Östrogen finns som egenvårdsprodukt på ditt apotek, till exempel som applikator (Vagifem) och gel (Ovesterin). Lokal östrogenbehandling ersätter den avmattade östrogenproduktionen efter äldre menopaus och förhindrar därmed problem i underlivet, såsom urinläckage, urinvägsinfektioner och urininkontinens i takt med minskad irritation i urinblåsan. Hos män kan besväret med urininkontinens behandlas genom att först undersöka prostatatillståndet.
Om du inte får önskat resultat på urininkontinens trots behandling måste du lära dig att leva med det. Genom att använda bandage, blöjor och sängöverdrag kan man leva ett ganska normalt liv trots tendensen att läcka. Det finns också en mängd urinflaskor för hem- och resebruk. En toalettstol kan också placeras bredvid sängen, vilket underlättar nattliga toalettbesök och gör dem säkrare.
Tillbaka till artiklar